Det alldeles för enkla svaret på frågan ”Vad är BlueRay” är att ”Det är en slags CD-skiva”, men för att förklara en Blue Ray kan man gott starta med CD-skivan.
CD
CD, som står för Compact Disk, uppfanns redan på 1980-talet. Det förstaanvändningsområdet var musik, eftersom en CD kunde lagra så oerhört mycket mer musik än andra medier. CD-skivan lästes av med en laser, och man hade valt en våglängd på lasern som gav en röd färg.
Mycket snart kom CD-läsare som även kunde skriva till en CD-skiva, och man fick nu en metod att lagra stora datamängder. En CD-skiva vid den här tiden hade kapacitet på runt 650 MB data, vilket var vida överlägset andra lagringsmetoder.
DVD
I mitten av 90talet kom en vidareutveckling av CDn, nämligen DVD, Digital Video Disc. En DVD har samma fysiska format som CDn, men kan rymma mycket mer data. De första DVDerna rymde typisk 4,7 GB, dvs 6-7 gånger mer än den vanliga CDn. Med denna teknik blev det möjligt att lagra en hel film på en enda DVD-skiva. DVD-skivor utvecklades förstås och kunde snart rymma upp mot 18 GB
Blue Ray
En DVD-skiva kan rymma en film med ”standard upplösning på TV”, dvs den upplösning man får på en TV med katodstrålerör. Tekniken för bildskärmar lämnade snart katodstråleröret för andra tekniker, som medförde att man kunde visa bilder med mycket högre upplösning, dvs HD-TV. För att få in en film i HD-format, ofta dessutom med flera olika ljudspår, behövdes en ny teknik och det blev Blue Ray. En BlueRay-skiva har samma fysiska format som CD och DVD men kan rymma betydligt mera data. För att rymma mer data krävs förstås högre packningstäthet, och för att kunna läsa av dessa tätpackade skivor bytte man våglängd hos lasern till en kortare våglängd med blått ljus. Därav namnet Blue Ray, dvs Blå Stråle.
Blue Ray kom i början av 2000-talet, och en BlueRay-skiva rymmer i grundformat ca 25 GB, men utvecklingen har redan tagit fram skivor som rymmer dubbla mängden. Skivor i BlueRay kallas ofta för BD, Blue Disc.
För att spela upp en BD-skiva behövs en spelare som kan läsa den hårt packade informationen, och dessa spelare kallas förstås för BlueRay-spelare. De är numera nere på samma prisnivåer som DVD-spelare, och en BlueRay-spelare kan spela upp båda formaten. Den stora fördelen med formatet är förstås att kunna lagra film i mycket hög upplösning. Det gör att man kan visa film på mycket stor skärm utan att den blir ”pixlig”. Upplösningen räcker inte till för bio, men som filmvisning på t.ex. en ungdomsgård fungerar det.
BlueRay-formatets förmåga att lagra stora mängder data används också inom spelvärlden, där väldigt avancerade spel kan lagras på en skiva med snabb åtkomst.